Vi ställer väckarklockan! Vi ska nämligen vinka av Lelle och Mona. Det har ju blivit en tradition att vi knatar upp till transferbussen och vinkar. Vi får dessutom åter igen en massa ”bra att ha saker”. Tack alla goa´ människor. Allt har kommit mycket väl till pass.
Tack Mona och Lelle för en fantastisk tid tillsammans med er! Vi ses snart hoppas vi.
När vi vinkat av Lelle med familj känner vi oss alla så pass pigga att vi kan tänka oss en promenad. Vi drar iväg längs hela stranden ner till Slow down. Men först tittar vi in till Tomas som bor där nere och lurar med oss honom. Vi ska se på volleyboll turnering. Varje söndag får vem som helst anmäla ett lag och delta. Priset är en middag på Slow downs restaurang.
Vi slår oss ner på första parkett. Tyvärr är det riktigt blåsigt ute och den fina sanden yr kraftigt runt oss. Vi härdar dock ut. Janne och Lotta tittar också ut från sitt hus och säger hej. Janne skulle egentligen ha spelat i turneringen men har för ont i en axel.
Det blir även lunch där nere. Jag äter en lasagne som är helt fantastisk. Jag saknar i alla fall den västerländska maten lite grand…
Efter lunch ger vi efter för blåsten och promenerar tillbaka. Tomas hänger med och tar sin dagliga promenad. Vi badar lite och myser en stund och sedan vandrar han tillbaka för att läsa lite bok.
Niklas och Stina hyr en moppe för att åka och spana in lite elefanter. Jag och Victor sover en stund. Niklas är tillbaka på slaget 16:00. En end minut volleyboll till vill han inte missa. Det är hans första match sedan han blev sjuk. Även jag spelar idag. Vi har hyrt in Stina som barnvakt.
Vid 19:00 kommer Tomas tillbaka. Vi har bjudit ut honom på middag inne i stan. Det får bli en gammal favorit i repris, nämligen Pa-Pa. Där inne sitter redan Janne och Lotta med barn och äter. De ger oss lite menytips. Räkorna och köttbullarna ska visst vara riktigt fina. Så får det bli. Vi äter en helt fantastiska måltid. Räkorna smälter i munnen tillsammans med dillsås och ett gott bröd. Stina äter pasta och köttbullar och hon är riktigt nöjd. Hit måste vi gå ien och äta räkor!
Vid 22:00 tar vi taxi hem och vinkar av Tomas. Så är det åter igen go natt,.
Annette
7 kommentarer:
hoppas ni snart börjar friskna till
william
hoppas ni snart börjar friskna till
william
Skönt att höra att Niklas är på "g". Här i Linköping är det febrigt, snorigt och hostigt! Härliga bilder på barnen, det är lite spännande att se Victors lurviga kaluf i jämförelse med hans pappa inte lika lurviga kalufs! Sötunge! Ett lätt regn faller över Ekängen, ligger i kökssoffan med en kopp te, H målar i Prinsessboken, M fixar febertermometer och F håller på och plockar fram saker som han vill skicka till vår nya lilla kompis i Portland, Calle. Inga stora planer för dagen det vill säga! Sköt om er vänner! Kram
Alpenisterna sa...
Hej era skattesmitare!
För det är väl det ni håller på med antar jag.
Se nu till att komma hem, Sverige vi behöver era pengar vi har nämligen lågkonjunktur här hemma.
Tro nu inte att ni kan läsa mellan raderna och få för er att vi saknar er och typ längtar efter er. Jag må vara korkad men så dum att jag skulle erkänna det offentligt, nä där går gränsen.
Här hemma pendlar temperaturen mellan +5 och -20, d.v.s. en helt vanlig jävla svensk vinter nu mera. Nu i helgen närmare bestämt Lördagsmorgon, temperaturen runt nollan, gråmulet, inget som hindrar ett gäng sanna alpinister. Redan kl 10 satt vi samlade vid frukostbordet för att inmundiga en stadig skidåkarfrukost, för att sedan kasta oss i bilen (alla utom det svarta fåret Olle som valde att åka och bada med en kompis)och styra kosan mot den kända skidbyn Vännäs . Kl 12 anlände vi till skidorten, Flisan tyckte att det var dags för lunch fika och eftersom hennes far bara fått med sig kontanter så att det räckte till halvdagskort var det ju en alldeles förträfflig ide, eftersom halvdagskort inte kunde inhandlas före kl 13. Kl 13:02 står i alla fall Jag, Sara och Flisan beredda att utmana fjällmassivet, till vår stora fasa upptäcker vi att halva liftsystemet ligger nere, det visar sig att knappliften har spårat ur. Vi köar tålmodigt eftersom vi vet att det är det här som gör livet värt att leva.
Nu orkar jag inte skriva nå mer trams, om ni inte kan läsa mellan raderna så handlar det här om att vi tycker att ni ska komma hem och åka skidor med oss.
VI fick i alla fall en härlig skiddag och flisan fick ett nytt mellannamn, numera Flisan ”yard sale” Ödmark. Yard sale fick hon efter att ha plöjt ett djupt spår med hjälm och googles och spridit skidor och hanskar över halva backen.
Om inte min solskenshistoria ovan kan locka hem er, så kan jag nämna att jag var förbi erat hus tidigare i dag och hittade en kombisåg jag behövde, där stod också en aluminiumpall som fick följa med, kan även tänkas behöva mer saker framöver.
Puss o kram
Peter, Sara, Olle och "Yard sale"
Tack för era tankar på min födelsedag
Mvh bortglömd
Niklas, igårkväll (läs måndagkväll) samlades hela flocken hos Catharina och avnjöt tårta och champagne, å då kom jag osökt att tänka på tuffsinufsingarna som du lånade av mig och som blev helt obrukbara av all din hårväxt som fastnade i tingel-tanglet. Eftersom era dagar på Lanta börjar att sina vill jag bara påminna dig om att du väl köper nya till mig?! Kramar från Eva (beta-honan)
Tjingeling!
Håller med Alpinisten! Jag tänker inte erkänna att vi saknade er i söndags när vi åkte slalom i Bygsiljum!! Backen var bra, go fika hade vi med och kexchoklad... Vi saknade bara lite sällskap att trakasera i backen.
Sedan hem till en skön bastustund så man blev varm om hela kroppen!!!
Vad är en dag på stranden......hmm.
Kram Cissi
Skicka en kommentar