Så var det då flyttdags igen för sista gången. Piksäsongen är över och det märks också på ön. Det är lite mindre folk och inte alls lika fullt i restaurangen på vårt hotell. Den är populär och Har dragit mycket folk från grannhotellet.
Flytten går inte så långt bara en bungalow närmare havet. Den har många fördelar. En större veranda, egen hörna för Stina och Victor, både badkar och dusch. Stora glaspartier som gör den luftig och trevlig. Enda nackdelen är att vi har ett avlopp utanför trappan…luktar inte jordgubbe direkt, som Lelle skulle sagt.
Flytten gick relativt snabbt och sedan invigde vi verandan med att sitta och blogga en lång stund.
Tomas dök upp före lunch. Dagen fortsatte sedan i samma stillsamma lunk som alltid. Tomas gjorde oss sällskap till middagen här på hotellet och kom med en mycket uppskattad present, nämligen saltlakrits, mums. Det var dukat till långbord här hos oss och sammanlagt var det nog runt 30 personer som åt middag. Det var Jens och Cias gäng som sakta men säkert börjat förbereda sig för hemfärd, detta genom en liten vänsamlig. När några killar drog på fotboll senare på kvällen satt vi ett gäng kvar, åt lakrits och surrade.
Annette
1 kommentar:
Hej era skattesmitare!
För det är väl det ni håller på med antar jag.
Se nu till att komma hem, Sverige vi behöver era pengar vi har nämligen lågkonjunktur här hemma.
Tro nu inte att ni kan läsa mellan raderna och få för er att vi saknar er och typ längtar efter er. Jag må vara korkad men så dum att jag skulle erkänna det offentligt, nä där går gränsen.
Här hemma pendlar temperaturen mellan +5 och -20, d.v.s. en helt vanlig jävla svensk vinter nu mera. Nu i helgen närmare bestämt Lördagsmorgon, temperaturen runt nollan, gråmulet, inget som hindrar ett gäng sanna alpinister. Redan kl 10 satt vi samlade vid frukostbordet för att inmundiga en stadig skidåkarfrukost, för att sedan kasta oss i bilen (alla utom det svarta fåret Olle som valde att åka och bada med en kompis)och styra kosan mot den kända skidbyn Vännäs . Kl 12 anlände vi till skidorten, Flisan tyckte att det var dags för lunch fika och eftersom hennes far bara fått med sig kontanter så att det räckte till halvdagskort var det ju en alldeles förträfflig ide, eftersom halvdagskort inte kunde inhandlas före kl 13. Kl 13:02 står i alla fall Jag, Sara och Flisan beredda att utmana fjällmassivet, till vår stora fasa upptäcker vi att halva liftsystemet ligger nere, det visar sig att knappliften har spårat ur. Vi köar tålmodigt eftersom vi vet att det är det här som gör livet värt att leva.
Nu orkar jag inte skriva nå mer trams, om ni inte kan läsa mellan raderna så handlar det här om att vi tycker att ni ska komma hem och åka skidor med oss.
VI fick i alla fall en härlig skiddag och flisan fick ett nytt mellannamn, numera Flisan ”yard sale” Ödmark. Yard sale fick hon efter att ha plöjt ett djupt spår med hjälm och googles och spridit skidor och hanskar över halva backen.
Om inte om inte min solskenshistoria ovan kan locka hem er, så kan jag nämna att jag var förbi erat hus tidigare i dag och hittade en kombisåg jag behövde, där stod också en aluminiumpall som fick följa med, kan även tänkas behöva mer saker framöver.
Puss o kram
Peter, Sara, Olle och Yard sale
Skicka en kommentar