Simma med hajar...

4/1 2009 Söndag

Tidig morgon på Phi-Phi. Klockan ställd på allt för tidig stund. (Den som myntade uttrycket "morgonstund har guld i ...", borde straffas...). Nåväl, inget ont som för något gott med sig. Idag är det dags att bege sig ut på hajjakt (och jag menar inte Micke här, återkommer snart till dig!).Idag har vi har hyrt en egen longtail båt som ska ta oss ut på olika ställen på Phi-Phi don/lei. Dagens första mål är Maya beach, stranden där filmen "the beach" spelades in. Vackert med fina dykvatten. Roligt att ha sett men på tok för mycket folk för att få den rätta stämningen. Stannade och snorklade omkring en halvtimme, sen blev rastlösheten för stor och det blev dags att lätta ankar och bege sig mot nya mål.



Nya strandhugg. Bland annat åkte vi in i en underbar lagun. Så djupt, klargrönt vatten och en underbar strand. Till och med Annette badade.





Nya härliga dyk/snorkling bland fiskar av alla sorter och kulörer. Vi hade med oss bröd och bananer som vi matade fiskarna med, detta gav oss möjlighet att komma helt nära fiskarna. Underbart ! Sista stoppet för dagen blev på shark point. Har ska tydligen finnas hajar. Hoppade i och letade länge efter hajrackarn, men inget resultat. Var på väg att ge upp när longtail föraren hoppade i och tog oss med på en simfärd (fasiken va duktig dom är på att simma).




Efter en kort stund kom belöningen. Under mig kom en haj glidande i elegant och respektingivande stil. Rätt stor pjäs, uppskattningsvis ca 1,5 meter och en vikt på ca 40-50 kg. Otroligt häftig känsla. Ville så gärna dela med mig av upplevelsen så jag gick upp till ytan och ropade på de andra som var en bit bort. När jag kom ner under ytan igen hade hajen lessnat och gled sakta ifrån mig och sen var det slut på showen. Jag kan lova att det var en adrenalinkick att simma nån meter ifrån hajen. Kort därefter fick jag syn på en till, men den här gången en liten rackare. Kort härefter var dagens aventyr slut. Upp i båten, in mot land.

Efter en snabb lunch med gänget var det dags för hemfärd till Lanta igen. Dags att ta farväl av våra nyfunna vänner, familjen Bäckström, som stannar på Phi-Phi en tid. Tack för en underbar tid och på återseende.

Efter en timmes båtfärd var vi åter på vår kära ö. Det var flera av oss som var lite trötta..)



Det kändes som att komma hem. Möttes direkt av Blah som redan innan vi hunnit säga vad vi ville, la nyckeln till vårt "hem" i handen och sa "Welcome back". Stranden var full av "gamla" bekanta. En stilla kväll på resorten följdes av en tidig kväll. Ljuset i rum 201 slocknade tidigt, ca 22.00.

Nu till den stora hajjakten... Ser att stora stygga hajen, herr Olsson kommit in i matchen, välkommen. Visste inte att du var så "haj" på datorer att du lyckats få till en egen kommentar. Jag antar att Anna hjälpt dig...

Låt mig börja med att ge dig rätt. Visst gled du in helt obemärkt. Inte konstigt med tanke på ditt bleka spel... Tänker närmast på när Pho och Ni-Jang läxade upp, eller rättare sagt förnedrade dig/oss med 21-7 (tror jag). :-))

Vad gäller min inställning till er från "andra sidan staketet" är det en ren klassfråga. Varför ska jag, Niklas Brander en enkel arbetargrabb lära upp er överklasslynglar i den ädla konsten att få bollfan över nät ? Nä herr Olsson, håll dig du på dina fina hotell och deras fina jul och nyårsfirande, med allsång, lekar och gud vet vad. Vem vet, kanske du och finnarna har något släktband ändå. Ni blev ju båda förnedrade i volleybollen... :-))

Pernilla, schyst mage. Nu börjar det närma sig. Vi följer spänt utvecklingen via er blogg.

Take care.

Niklas & Annette