Gräshoppor och silkesmaskar

24/1 2009

Lördag, vaknar småförbannad… Känner att livet är orättvist. Ytterligare en dag i paradiset som ska uthärdas. En alldeles äckligt underbar morgon knackar på dörren. Solen stiger sakta upp på den Thailändska himlen, termometern skjuter i höjden i en rasande fart. Det är redan runt 28 grader varmt. Skuttar upp vid 07.30 tiden, rusar upp till frukosten. Här finns ingen tid att spilla. Om en timme dyker Björn, Richard och dom andra ”gubsen” upp för en morgonfight i volleyboll. Tro nu inte att jag blivit manisk bara för att vi numera kör leken med ”bollfan” (Siri, förlåt för kraftuttrycket…) över nät två gånger per dag. Det är värre än så. Volleybollen är som ett gift man bara vill ha mer av. Fattar inte varför, då jag varken utvecklas eller mår bättre av detta gift. Tvärtom det är ganska påfrestande att allt som oftast få gå hem som förlorare, men å andra sidan är ju detta en form av utveckling i sig.

Vid 10-tiden är drabbningen över, och i sedvanlig ordning har undertecknad blivit uppläxad i denna ädla konst med bollen. Slokörad masar jag mig vidare in i helglunken. En solstol, en plats på stranden och Victors sandleksaker blir perfekt lördags avkoppling. Känslan av att få sitta på en behagligt varm strand med Andaman sea framför sig och se Victor förnöjt leka med andra barn skänker mig en känsla av harmoni och lugn. Förmiddan och eftermiddagen lunkar på i vanlig ordning med lek och mys, lite bad i hav och pool. Fasiken va livet e gott !




Framåt kvällen är det dags för en efterlängtad höjdpunkt, middagen. Idag har Stina fått bestämma middags ställe. Den här gången föll valet på Bajen bar nere på Long beach. Längtan efter en god pizza gjorde att valet föll på detta ställe. Vi behövde inte bli besvikna. Maten var mycket god och ölen likaså.




Efter maten bar iväg in till Saladan för att få uppleva inledningen av det Kinesiska nyåret. Här firas det bland annat med en stor marknad med saker av alla de slag. Här finns allt från kläder, böcker, till mat och spel. Underbar stämning med mycket Thai folk som dricker och skrålar. Underbara dofter och mat som man aldrig förr sett. Vad sägs om friterade sniglar, gräshoppor och silkesmaskar ? inte enligt GI metoden direkt.

Hemgång vid 23 tiden. En snabb sväng förbi våra vänner i baren för att säga gonatt. Sen släcks lyset för att snart vakna upp till en ny dag. Go natt alla vänner.

//Niklas

En offentlig avbön!!!

Förlåt du bortglömda! Det kan ju inte vara någon annan än den fantastiska Catarina Brandens födelsedag som vi så klantigt glömt bort. Vi bugar och sjunger och hurrar allt vad vi kan i efterskott. Verkade trevligt med champnage och tåtra. Det får bli strafftårta hos oss när vi kommer hem.

Kramar från Annette Niklas Stina och Victor

Rita kors i taket!

23/1-09 Fredag

I dag är det fredag och ni som följt bloggen vet vad det betyder, nämligen fika på svenska caféet. Vi låter dagen glida genom händerna som lite sand, som sakta sipprar. Sedan hämtar vi Stina.

Innan besöket på kaféet tar vi faktiskt tag i något som jag har tjatat om i många år. Vissa av er kommer inte att tro sina ögon, Camilla till exempel. Men jag har fått Niklas till optikern. Som sagt var. Var ska vi rita korset i taket? Men projektet är inte så lätt som vi tänkt oss. Vi har visserligen med oss ett recept från Sverige men det är gammalt. Vi försöker förstå oss på olika glastyper, hur man provar ut synen(alla hade olika metoder och åsikter)och så måste man ju pruta förståss, vi är ju i Thailand! Vi kommer inte fullt till skott idag men vi är i alla fall en bit på väg.

Sedan blir det kaffe och våffla på Café Aroy. Men tyvärr får vi vänta jättelänge på maten, så stället falnade lite. Det är så varmt nu på eftermiddagen så vi tar tuck-tuck hem istället för att gå.

Kvällen har vi beslutat oss för att spendera på Slow Down. Stina hittar ett par klasskompisar där som hon spelar kort med. Själva myser vi med en god lasagne. Planen var också att ta farväl av Janne som ska ge sig hem till Sverige igen. Ingen är dock hemma så vi skriver en lapp. Precis när vi är på väg att gå så droppar Janne och Lotta med Lottas mor och far in på restaurangen. Vi blir genast bjuden på en drink som avskedsgest. Hej med dig Janne. Hoppas vi möts igen för du har varit en otroligt trevlig bekantskap!

Skulpturtävling

22/1-09 Torsdag

Stina travar tidigt iväg till skolan. Idag är det tävlig på stranden i sandfigurer. Jag och Niklas tar paus i solandet och går iväg och tittar. Stinas lag har lyckats göra en jättefin glass.



I övrigt är det här en sån där dag som inte skiljer sig så mycket från mängden. Jo en sak är riktigt märkligt, nämligen att gå föri hotellet utan att det tjoar glada tillrop från Cia och Jens med familj. Det blev otroligt tomt utan er. Hoppas du får härlig läsning Cia. Själv har jag snart plöjt nio romaner. Tyvärr har de sista inte varit riktiga höjadre. Jag återkommer om jag dyker på något. Just nu är det "Änglrösten" av Arnaldur Indridason som gäller. Hälsningen från er till personalen har gått fram. De hälsar så mycket tillbaka. Dessutom kan jag meddela att det finns ingen som tagit Tures plats! Sköt om er i vinterslasket. Snart är vi också där...

En hälsning till Tomas också, tack för besöket. 10 dagar gick så fort och att lakritsen tog slut, det gick också fort. Vi ses snart.

Lite märkligt var det också att äta middag ensamma. Det har inte hänt så ofta. I dag blev det på Hans på deras liggkuddar. Då kunde vi inte låta bli att tänka på dig Sune! Minns du? Visst satt man skönt?

Annette

Maneter, livräddning och After Sun

21/1-09    OnsadagI dag händer det grejer på stranden...det behövs inte mycket för att man i detta tillstånd av total inneffektivitet ska bli uppmärksam och nyfiken. Längre bort på stranden börjar ett myller av människor att röra sig. En båt åker helt plötsligt fram och tillbaka en bit ut och sedan in till land igen. Båten lämnar av människor och åker in igen och håller på så en stund. Helt plötsligt dyker det också upp en bil med flak. På stranden stitter en flock thailändare. Genast börjar vår fantasi flyga iväg. Vad är detta? Är det en grupp flycktingar de plockat upp ur vattnet, Har de tappat någon som håller på att drunkna? Ska bilen frakta iväg flyktingarna...ja ni hör ju hur det låter. Vi har aldeles för lite att göra!Det visar sig vara en helt vanlig livräddningskurs och bilen som kom var manetplockare. Det är nämligen i år ett riktigt manetår. De ligger i drösvis på stranden.
På eftermiddagen har vi "After Sun" hos oss. Det är Thailands svar på after work. Men så mycket work finns det ju inte här. Vi fick nämligen en fin flaska vin av Lelle och Mona när de åkte och vi har bestämt oss för att dela den med våra kära vänner Johan och Kylle. De får släktbesök i morgon så det här är vår sista kväll i "ensamhet". Mycket mysigt. Tack Lelle och Mona hälsar vi från Lanta!Sen tar vi en tuck-tuck in till stan för att äta. Det blir ett nytt hak som heter "Star". Det tar lång tid och alla är väl inte helt nöjda med maten. Jag och Niklas hinner också blanda ihop rätterna. Men Kylle bjöd som vanligt på fantastiska miner när hon äter HET mat.

Stinas invigning i volleyboll

20/1 2009

Gooood moooornig världen. Fasiken, livet leker. Känner mig helt återhämtad från magkraschen. Tror att hela familjen sovit hyfsat bra inatt. Solen skiner, värmen är underbar och poolen väntar

Egentligen händer det inte så mycket idag. Ni vet, frukost, lunch och middag. Det är stressigt i paradiset. Stina och hennes klass börjar dagen med ”gympa”. Idag har deras lärare Peo bestämt sig för att lära barnen konsten i att få bollfan över nätet.




För att ge barnen de bästa förutsättningarna att lära sig denna ädla konst hade Peo bestämt sig för att nyttja den numera klassiska beachvolleyplanen på Noble House. Jag funderade länge på att bistå med all min kunskap. Men en enda blick från Stina fick mig att avstå från detta. Märkligt !

Lyckades klämma in lite bad och solning mellan alla matpauser. Tur är väl det för annars kommer det nog krävas en helt ny garderob snart. Tack och lov har Victors upptäckarlusta börjat bli allt större och större dag för dag, vilket i sig ger oss många och långa löpningar.

Under kvällningen bär det av till ”pang i bygget” (Maladee) med Johan och Kylle. Vår gode vän krögaren måtte ha slutat med allt vad droger är. Även idag är maten välsmakande och bemötandet utomordentligt.




Tidig kväll med en god bok och god natt.

Slow Down-favorit i repris

19/1 2009 Måndag

Det är måndag morgon i paradiset. Samma gamla procedur. Slit och släp. Morgonen startar i gammal god stil med hårda upplivningsförsök av familjen. Annette är relativt enkel att få fart på… Några kärleksfulla ord och hon öppnar ögonen i en orgelbunden ordning. Andningen är knapp men ändå igång. När väl man fått igång Annette är det dags för eldprovet. Stina ska väckas. Det är en lång och mödosam procedur. Kärleksfulla ord räcker inte långt. Här får man ta till både hot och mutor. Till slut är även hon igång. Den gode Victor går utom tävlan, han har varit vaken från ca 03.30. En lång och härlig frukost väntar. I själva verket är inte frukosten så jäkla rolig… Vi har fått dela upp frukosten i två halvlekar. Halva frukosten går åt till att jaga Victor medan den andre äter. Sedan är det skiftbyte och med lite tur hinner man äta innan frukosten stänger…

Vid 08.30 tiden är det dags för Stina att knata iväg till skolan. Varje vardag mellan 09.00 – 14.00 har Stina skola.

Övriga familjen tillbringar förmiddan på samma sätt som många andra förmiddagar, vid beachen och poolen. Det har kommit många nya människor till resorten. De flesta är trevliga men det går inte en dag utan att vi tänker på våra ”gamla” vänner från förr. Känns som man stängt av sig lite för nya ansikten. Tack och lov är Johan och Kylle fortfarande kvar på resorten. Många intressanta diskussioner och käbblande med den gode Johan ger god krydda i vardagen.

Fram emot eftermiddagen är det dags för dagens höjdpunkt, beachvolleyn. Finska kriget är över. Nu kan vi ägna oss åt glädjefyllda timmar med personal från resorten och gäster från när och fjärran. Stämningen är riktigt god. Alla vill naturligtvis vinna men här prioriteras glädje och skratt. Om ni undrar hur det går för mig kan jag till min stora glädje berätta att jag har nått stora framsteg. Min spänst har utvecklats stort. Jag kan i mina bästa stunder hoppa ca 5 – 8 cm högt. Smashen är klockren, även om än att den sällan eller aldrig landar på planen. Hoppserven jobbar jag fortfarande hårt på…

Vid 18 tiden är det dags för kvällsmaten. Ikväll avnjuts middagen med våra nyfunna vänner Janne och Lotta på Slow Down. Slow Down är ett helt underbart ställe med enormt mycket mys och stämning. Trevliga människor och finurlig personal. Här kan man njuta av underbar mat med vårrullar av högsta kvalite, Lasagne som inte går av för hackor och mycket mera. Slow Down är inte bara en restaurang. Hasse Isaksson med flera håller på att uppföra ett litet men härligt bostadsområde helt nära havet. Inte utan att man blir lite sugen på att köpa…

Vid 21 tiden är det dags för promenad hemåt. Promenaden sker utefter Klong Daos underbara strand och med en stjärnklar himmel som följeslagare. Som ett vackert pärlband ligger mysiga restauranger längs stora delar av stranden. Halvvägs hem stannar vi till och hälsar på hos vår vän Paz, som har öppnat en mysig bar. En kall Chang till pappa Niklas, Cola till Stina och gud vet vad till Annette. Lite prat med Paz, njuta av den klassiska eldshowen och sen fortsätter färden hemåt.

John Blund hälsar på vid 23 tiden och allt blir svart.

Go natt alla vänner

//Niklas

18/1-09 Söndag

Vi ställer väckarklockan! Vi ska nämligen vinka av Lelle och Mona. Det har ju blivit en tradition att vi knatar upp till transferbussen och vinkar. Vi får dessutom åter igen en massa ”bra att ha saker”. Tack alla goa´ människor. Allt har kommit mycket väl till pass.
Tack Mona och Lelle för en fantastisk tid tillsammans med er! Vi ses snart hoppas vi.

När vi vinkat av Lelle med familj känner vi oss alla så pass pigga att vi kan tänka oss en promenad. Vi drar iväg längs hela stranden ner till Slow down. Men först tittar vi in till Tomas som bor där nere och lurar med oss honom. Vi ska se på volleyboll turnering. Varje söndag får vem som helst anmäla ett lag och delta. Priset är en middag på Slow downs restaurang.




Vi slår oss ner på första parkett. Tyvärr är det riktigt blåsigt ute och den fina sanden yr kraftigt runt oss. Vi härdar dock ut. Janne och Lotta tittar också ut från sitt hus och säger hej. Janne skulle egentligen ha spelat i turneringen men har för ont i en axel.

Det blir även lunch där nere. Jag äter en lasagne som är helt fantastisk. Jag saknar i alla fall den västerländska maten lite grand…

Efter lunch ger vi efter för blåsten och promenerar tillbaka. Tomas hänger med och tar sin dagliga promenad. Vi badar lite och myser en stund och sedan vandrar han tillbaka för att läsa lite bok.

Niklas och Stina hyr en moppe för att åka och spana in lite elefanter. Jag och Victor sover en stund. Niklas är tillbaka på slaget 16:00. En end minut volleyboll till vill han inte missa. Det är hans första match sedan han blev sjuk. Även jag spelar idag. Vi har hyrt in Stina som barnvakt.

Vid 19:00 kommer Tomas tillbaka. Vi har bjudit ut honom på middag inne i stan. Det får bli en gammal favorit i repris, nämligen Pa-Pa. Där inne sitter redan Janne och Lotta med barn och äter. De ger oss lite menytips. Räkorna och köttbullarna ska visst vara riktigt fina. Så får det bli. Vi äter en helt fantastiska måltid. Räkorna smälter i munnen tillsammans med dillsås och ett gott bröd. Stina äter pasta och köttbullar och hon är riktigt nöjd. Hit måste vi gå ien och äta räkor!

Vid 22:00 tar vi taxi hem och vinkar av Tomas. Så är det åter igen go natt,.

Annette

Avskedsmiddag

17/1-09 Lördag


Sjukdomarna ligger fortfarande som en liten filt kring oss. Niklas börjar vara på benen. Han blir piggare och piggare. I går var han till läkaren och fick medicin. Han avvaktar dock med att ta dem. Efter medicinen får man nämligen inte vara i solen… Victor hostar lite och snorar men ögonen är bättre. Själv har jag rätt ont i halsen och hostar också.

Det blir alltså åter igen en stilla dag här hemma. Vi sover i omgångar och håller oss i skuggan. I dag är det lite sorgligt också. För Lelle och Mona som vi umgåtts med i en månad ska snart åka hem. Detta är deras sista dag.

Just därför har de bokat bord på hotellet och bjudit in de familjer som de umgåtts med mest under sin tid här. Vi blir ca 25 personer med alla barn. En mycket lugn och trevlig kväll där man bara sitter och pratar och umgås. Det är så enkelt här på hotellet. Personalen som tar upp beställningar vet exakt vilka alla är och man behöver aldrig fundera på ”family one” eller ”family two”.



Kvällen blir inte så sen. Alla barn ska i säng och Lelle och Mona ska upp tidigt. Det kommer att bli tomt utan deras sällskap!!!

Annette

Inflyttningsfest

16/1-09 Fredag

Niklas är uppe och går men är inte helt återställd. Han vill hålla sig väldigt nära bungalowen. Vi tillbringar förmiddagen i vanlig ordning, på stranden, i skuggan. Vid 13:30 tar jag en promenad för att hämta Stina i skolan. Vi ska göra likadant som förra fredagen, nämligen gå på det svenska kaféet. I dag blir det jordgubbsshake för barnen och kaffe för mamma. Vi ska inte heller glömma chokladbollen och saffransmuffinsen.

Efter fikat tar vi tuck-tuck in till stan för att hämta ut fotot vi framkallat. Mona ska äntligen få sin födelsedagspresent. Det är ett jättefint foto på Lelle och barnen som Janne har tagit. Han är grym med kameran!

Vid fem är det så dags för en promenad bort till Slow Down. Vi är nämligen bjudna på en liten inflyttningsfest borta hos Janne och Lotta. Niklas hänger läpp! Han kan nämligen inte följa med! Han känner sig alldeles för matt.

Johan och Kylle, Loppan och Ebba. Lelle och Mona, Linus och Ludvig. Jag, Stina och Victor ger oss iväg efter stranden. Väl framme bjuds vi på husesyn i deras fantastiska hus. Det är ingen som är avundsjuk ; ) Dessutom får vi riktigt goda Strawberry margaritas och vårrullar.





Vid sju är det middag på Slow Downs restaurang. Niklas(inte min) och Marika och deras två pojkar dyker också upp. Maten var helt otroligt god. Tack Jens för tipset om pastasalladen!

Så fort vi ätit drar vi hemåt. Vi vill ju hålla älskade Niklas lite sällskap!

Annette

Sjukligt!

15/1-09 Torsdag


Åter igen ligger Niklas däckad. Allmäntillståndet kan betecknas som - URUSELT! Det blir sängen hel dagen. I övrigt verkar det mesta sammanfattas som sjukligt. Victors ögoninflammation vill inte ge med sig.

Vi tillbringar hela dagen med att vara hemma, nära Niklas och vi solar och leker. Tomas tittar förbi några gånger. Vi är nog inget vidare sällskap i dessa sjukdomstider. Vid 16:00 tar jag och Victor en tuck-tuck till läkaren. Det är dags att göra något åt inflammationen. Dr Salarin har en mottagning på long-beach. Den är mycket enkel men fyller sin funktion. Vi är först på plats, får komma in direkt. Allt är effektivt och bra och man får medicinen direkt i handen. Victor blir belagd med en veckas badförbud och antibiotikadroppar till ögonen.



Det här är läkarmottagningen

Efter doktorn fortsätter vi in till stan för att ta ut pengar, framkalla ett foto, köpa en ram och gå på apoteket.

På kvällen äter jag och Stina och Victor middag med Lelle och Mona. Allt är avklarat snabbt och stora delar av familjen kommer i säng ytterligare en kväll i mycket god tid! Stina känner sig också hängig och mycket trött så hon och Niklas ser film igen. Den här gången håller sig faktiskt Niklas sig vaken. Själv smyger jag mig ut i hyddorna nere vid vattnet med en bok och en Cola. Det är ganska kallt… ja faktiskt! Så lässtunden blir inte så lång.

Annette

Magsjuka och feber

14/1-09 Onsdag

Ej igen alla vänner. Åter igen dags för ett gäng inlägg. Men nu är vi faktiskt ikapp. Inte illa va? Ja Anna klänningen är ny. Jag föll för tjejen i butiken när hon sa: Oh! you look like a very young lady! Bikinin är dock en gammal trasa sedan två år. Den bruna du vet. Hoppas Hanna piggar på sig. Jag blev grymt sugen på en semla. Lapa lite grädde åt mig också!

Linda tack för kommentaren. Vad skönt att hör att även ni är friska. Det var väl på tiden. Tänk snart är det er tur att vara här i Thailand.

Kram till er alla som lämnat kommentarer. Man känner sig lite närmare hem då. Micke Olsson, det är din tur att göra mig nyfiken. Om vi säger så häR: Du är inne på rätt spår. Å andra sidan så är ALLA här för det mesta en kvinna och en man som bor i Stockholm. Vi får väl se..lycka till på tentan. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira än att ta en öl med Thaibekanta.

Maten från igår fick tråkiga följder. Niklas har varit dålig hela natten. Han har en vansinnig frossa och får inte behålla någon mat. Detta lägger onekligen lite sordin på stämningen. Jag och Victor får mysa ensamma. När han somnar passar jag på att ”pressa” för första gången. Jag har nästan aldrig legat i solen sedan vi kom.

Sedan bjuder Cias pappa på glass och kaffe i skuggan. Nu är det deras tur att börja packa. De åker idag. En massa praktiska saker trillar ner i vår ägo. Det är en vattenkokare, tvättmedel, diskborste, klädnypor och mycket mer. Det är en massa ”bra att ha” saker. Tack än en gång!

De vinkas av och det blir både tårar och glädje. Deras familj har varit här i 10 veckor. Det är klart att det känns när man måste åka hem. Det märkligaste var nog att se Jens i jeans…

På kvällen äter vi middag på hotellet. Det är nästan storm ute. Vi äter tillsammans med Johan och Kylle och två tjejer som är frisörer. Tjejerna har varit här i två veckor och åker i morgon bitti. Åter igen avsked!

Kvällen slutas väldigt tidigt nämligen kl 19:30. Då kryper vi ner under täcket och ser film jag och Stina. Niklas slocknar väldigt fort. Han är fortfarande tagen av feber.

Annette

En restaurang med utsikt

13/1 09 Tisdag


Vi startar mornarna lika lugnt? Har ni hört det förr? I dag pratar vi lite extra med Cias bror Fredrik och hans flickvän Annelie. De är inne på sin sista förmiddag och ska strax åka hem. Det blir ännu några vänner att vinka av. Det börjar kännas lite tomt.

Vi lapar sol och vatten, tittar på havet och leker med Victor. Vid tre bjuder Lelle på fruktfat och glass för dem som vill. Det är nämligen dags för ännu ett födelsedagsbarn i familjen. Det är Linus som fyller sex år. I samma veva lyckas vi bland krypande barn bjuda Cia och Jens med familj på en avskeds drink. Vi lyckas inte var särskilt sociala… som sagt ännu en gång. Det är en väldig tur att alla är i samma sits. Det blir Jens sista volleyboll och han får välja lag. Han får visst också slå sista serven och lyckas visst så bra att det blir vinst till hans lag. Grattis!

Till middagen är vi inbjudna av Johan och Kylle att spana in ett nytt ställe. Det är visst en restaurang med underbar utsikt. Det är samlig vid deras bungalow kl 17.30. Vi lyckas komma sent…Här har man en j-vla tid att passa och inte ens det lyckas man med. Undra hur det ska bli när vi kommer hem?






Utsikten är som sagt var undrbar, restaurangen mysig men maten är inte särskilt bra och det tar en himla tid. Detta kommer att få tråkiga följer…Vi får i alla fall gratis taxi tillbaka till hotellet och där skiljs våra vägar åt med olika trötta barn i våra händer.

Annette

Ögoninflamation

12/1-09 Måndag

Victor vaknar med riktigt geggiga ögon, typiskt ögoninflammation! Men vi ska inte klaga. Vi har inte haft många åkommor här nere. Vi äter frukost i vanlig ordning och följer sedan Stina till skolan. Vi är med på morgonsamlingen när alla nya barn hälsas välkomna. Vi pratar med lite andra föräldrar och vandrar sedan vidare.

Turen avbryts på mitten för en kopp kaffe och en browni på det tyska caféet. Kaffet är ok men kakan är torr och smulig. Det är jättemysigt att bara sitta på tu man hand och prata. Här har man ju verkligen tiden till det. Det enda som kan bli lite enerverande är Victors ständiga plockande i allt. Vi har verkligen en tuff tid framför oss. Jag hade nog glömt lite av hur det är att alltid vara på pass.

När vi kommer tillbaka blir det lite tid framför datorn och lunch på hotellet. Det är jag och en tjej till, samt en stor hög av grabbar och massa ungar. Det är trevligt med alla olika konstellationer som blir runt borden allt som oftast.

När Stina kommer från skolan så sover Victor och vi kan äntligen bada tillsammans alla tre utan en liten bror ivägen. Det uppskattas av Stina.




Stina anställs sedan som barnvakt och vi båda kan delta i volleybollen. Det är så barnsligt roligt. Vi har inte missat många tillfällen att utöva denna ädla sport.

Efter matchen är det som vanigt någon som frågar: Ja ha, var blir det käk? Det blir vi och Lelle och Mona, samt två par till som anslutit till volleybollen som hakar på. Åter igen en tur till Maladee. Kyparen sköter sig, men har inte koll i alla lägen. Det blir i alla fall sällan till vår nackdel, tvärt om. Sedan åker vi hem och kommer snabbt i säng. Vi får vara lite noggranna med att få Stina i säng. Det är ju skola i morgon.


Annette

Sista flytten

11/1-09 Söndag

Så var det då flyttdags igen för sista gången. Piksäsongen är över och det märks också på ön. Det är lite mindre folk och inte alls lika fullt i restaurangen på vårt hotell. Den är populär och Har dragit mycket folk från grannhotellet.

Flytten går inte så långt bara en bungalow närmare havet. Den har många fördelar. En större veranda, egen hörna för Stina och Victor, både badkar och dusch. Stora glaspartier som gör den luftig och trevlig. Enda nackdelen är att vi har ett avlopp utanför trappan…luktar inte jordgubbe direkt, som Lelle skulle sagt.

Flytten gick relativt snabbt och sedan invigde vi verandan med att sitta och blogga en lång stund.




Tomas dök upp före lunch. Dagen fortsatte sedan i samma stillsamma lunk som alltid. Tomas gjorde oss sällskap till middagen här på hotellet och kom med en mycket uppskattad present, nämligen saltlakrits, mums. Det var dukat till långbord här hos oss och sammanlagt var det nog runt 30 personer som åt middag. Det var Jens och Cias gäng som sakta men säkert börjat förbereda sig för hemfärd, detta genom en liten vänsamlig. När några killar drog på fotboll senare på kvällen satt vi ett gäng kvar, åt lakrits och surrade.

Annette

Grodor och gott vin

10/1  Lördag 

Åh Anna! Jag blir så gald bara av att se dina ord på vår blogg. Ni fattas oss! Tänk vad fräckt att dat hade varit, om ni varit här fortfarande! Jag ser till min förtvivlan att jag inte riktigt beskrev er fullt ut så som de övriga i min sammanfattning av vår första tid. Jag hukar mig! Ska genast göra avbön. Det var inte alls meningen. Jag tror att jag lutade mig tillbaka i att vi känner varandra så väl redan.

Anna! En otrolig kvinna med skarp hjärna och ett ruskigt öga för iaktagelser. Hon är en nyfiken prick...som gick rakt in i mitt hjärta. Nyfiken ja...sms...nja jag håller lite på den...Micke, lugnet själv som sällan går att stressa upp. (Kan komma väl till pass nu när jag inte riktigt än avslöjar vem kändisen är) Mjuk kille som på något sätt genomskådar en direkt. Sammanfattningsvis helt otroliga vänner. Miss you.



Pernilla! Jag är ledsen att behöva säga det. Men dom där små parvlarna...dom kommer ut när det behagar trots backpromenader m.m. Önskar lycka till!

I dag är dagen när vi har ett födelsedagsbarn bland oss. Mona fyller år. Hon hävdar med det bestämdaste att det är 25 år, men det vill jag nog syna i sömmarna. Hon tänker avnjuta delar av dagen på spa och frågar om jag vill följa med. Vem svarar nej på något sådant? Så vi avslutar bara vår frukost och packar en liten utflyktsväska. Vi drar iväg vid 10:00 på tuk-tuk. Vi har bestämt oss för att ta en arommassage och en ansiktsbehandling. Allt ska ta ca två timmar. Vi får plats direkt och får genast lägga oss ner på britsen.



Det är då tiden på något konstigt sätt slutar existera. Man hamnar i någon sorts koma. En lätt bris sveper över oss och fåglarna kvittrar lite lätt i bakgrunden. Lägg så till lite soft spa musik, ja – Ni fattar? Kan knappast bli bättre. Sedan blir det lunch i stan och lite shopping. En riktig tjejförmiddag med andra ord.




När vi sedan kom hem från stan och jag står med ryggen mot poolen är det plötsligt någon som börjar skvätta vatten på mig. Där i poolen ligger den en man… som jag inte känner igen! Det är fel plats och helt oväntat. Det är Tomas Karlsson som överraskar oss med besök ända från Umeå. Välkommen Tomas.

I övrigt blev det samma visa ungefär. Men i dag fick volleybollen kortas ner lite. Vi var nämligen bjudna på middag inne i stan av Mona och Lelle. Med på middagen var även supermysiga familjen Janne/Lotta med barn. Vi fick förstklassig upphämtning. Nämligen longtail båt. Det var supermysigt att glida iväg i skymningen ut mot havet.
Det kändes festligt och speciellt.





Middagen åt vi på ”The frog”. Saladans finaste restaurang med egen VINKÄLLARE!Vi fick en helt otrolig kväll.




Maten var över lag helt fantastisk. Men bäst var nog ändå vinet.Dessutom kom ett gäng andra långliggare från Nobel House för att äta middag. De anslöt sig sedan till vårt bord.  Cia, Jens, Fredrik och Anneli och naturligtvis den underfundige Crippe.




Vi följdes sedan hem i den ”sena” natten. Klockan var nog inte mer än 23:00. Stan låg helt öde och mörk framför oss. Här finns det verkligen inte mycket till nattliv att tala om.Ett extra TACK till Mona och Lelle som var otroligt generösa! Vi hade en fantastisk kväll. En kväll vi helt enkelt alltid kommer att minas med ett stort leende på läpparna.

Riktigt kaffe

9/1-09 Fredag

Vädret står oss bi. Mornarna startar med klarblå himmel. Vi har blivit lite lata och tar inte så många morgonpromenader längre. Idag tog vi lite tid vid havet. Victor kände på att ha lite närkontakt med dyningar. Det tyckte han var riktigt spännande. I övrigt kan vi också rapportera att Victor har fått ännu en tand. Nu ställer han sig upp mitt på golvet. Han har tagit ett par staplande steg men inte börjat gå. Nu väntar vi med spänning






Så var också Stinas första riktiga skolvecka till ända. Varje fredag har skolan samling med många föräldrar. Vi deltog och tog sedan med oss Stina på det svenska kaféet. Jag tänkte nog lite föraktande innan vi åkte hit att: Vem kan gå på svenskt café när man är utomlands? Jag får rekapitulera. För efter en månad med riktigt dåligt kaffe till frukost så var detta en ren njutning. Nu fick vi avsmaka riktigt gott kaffe och chokladbollar. Det var inte helt fel!




Men solen låg på ordentligt och man klarar inte så långa utflykter så vi återvände rätt snart hem.

Volleyboll…har ni sett det ordet förut? I alla fall så är det dagens viktigaste hållpunkt. Niklas hämtar solhätta, brillor och boll. (Tack Peter och Sara för födelsedagspresenten. Vi har nytjat den flitigt.) Så ansluter snabbt folk från alla håll. Planen blir nästan alltid full och oftast få man ha avbytare. Sedan börja tjo och tjim och glada tillrop. Oftast spelar man ända till solen går ner, så även ikväll. Vi har bestämt oss för att äta hemma. Just bara för att inte behöva ”stressa” och avsluta bollspelet för att man ska iväg på middag.

Kvällen och dagen har präglats av otroligt mycket folk på resorten. Har aldrig varit med om maken. Så vi får stå i kö för att få bord, så även kändisen med familj. Det slutar med att de får rymmas vid vårt bord. Det fylls på eftersom med diverse bekanta. Heidi med barn som vi träffat här i flera år förut kommer och gör oss sällskap. Det gör också Lotta och Janne. Så avslutningsvis blir det även denna kväll en massa surr och umgänge.

Kändisar i lägret

8/1-09 Torsdag


Åter igen gryr morgonen. Vi börjar känna oss lite tjatiga. Men vi känner verkligen ingen lust att röra på oss så mycket. Det var ju också hela tanken med resan. Att inte göra någonting, att träna på att vara nöjd med att sitta och titta ut över havet i en timme. Jag tycker nog att vi lyckats rätt väl. När man har tid att sitta med Victor och se hur han leker och utvecklas, det är också livskvalité.



Dagens middag avnjöts, efter långt spel av Volleyboll, på Maladee (ni vet, pang i bygget stället). Vi blev tillslut fyra par som drog i väg med vagnar och barn. Vi, Janne och Lotta, Lelle och Mona och Johan och Kylle. Det blev en riktigt spännande upplevelse. Oftast var det bara hälften av oss som satt ner till bords…alltid var det något barn som behövde en insats.



Men sällskapet var fantastiskt och likaså maten. Maladees vitlöksbröd och friterade räkor går inte av för hackor.

När vi återvände till hotellet hade vi kändisar i baren. Av respekt till de individerna tänker jag inte lägga ut de namnen på bloggen. Men där hamnade vi i samspråk en bra stund. Det kändes lite märkligt att stå och surra med en så pass offentlig person. En utförligare version får jag bjuda på när vi kommer hem. Vad ni nu ska fundera…vilka är personerna?

Niklas har otur

7/1-09 Onsdag

I dag tog Victor sovmorgon. Niklas har en mindre kris… Vi har delat upp ”natttjänsten”. Varannan natt sover vi närmast Victor och tar hand om honom med tutte, gnöl m.m. Jag har dragit vinstlotten. På mina nätter sover han. På Niklas nätter är han vaken och gnölig. Niklas hävdar med bestämdhet att det borde var så att det är jag som ska sova intill honom varje natt. Där torde han behöva ge sig in i tuffare förhandlingar!

Dagen i övrigt drog sig vidare. Samma rutin som alla dagar. Vips är det lunch, vips är det volleyboll. Vi har aldrig långtråkigt. Hotellrummets mest onödiga pryl torde vara tv:n.
Den har inte varit på en enda gång.

Middag blev det på Sawasdee.




Vi visade Lelle och Mona och Janne och Lotta till hålet i väggen. God mat och trevligt umgänge. Alla har barn och att genomföra en middag är ibland att jämställa med sjögång. Det är sällan alla sitter ner samtidigt. Tack och lov är alla i samma sits. Dagens vinnare var nog Janne. Hans grillade fisk såg ut att smält i munnen.

Halvtid

6/1 – 09 Tisdag

En riktigt varm dag! 38 grader i skuggan. I dag börjar Stina om i skolan. Åter till lite rutiner. Vi äter frukost tidigt. Sedan blev det en lång stund vid datorn. Det tar lite tid att blogga men det är absolut värt det. Det kommer att bli ett härligt minne att ha kvar. Dagen har varit riktigt slappt, en dag som alla andra. Vi har varit själva vilket i och för sig är rätt ovanligt. På kvällen stannade vi kvar här på hotellet och åt i vår ensamhet. Stina träffade en av sina klasskompisar som kommit ny i klassen. De lekte ”Vampyr” jättelänge på stranden. Jag kände mig inte riktigt kry och kvällen blev tidig. Redan 21:00 drog vi täcket över oss och knoppade in.Men detta var även dagen för halvtid.

Dags för lite reflektion! Som sammanfattning för den första tiden kan man säga - VÄNNER. Vi har träffat en samling underbara människor. En stor del av vår tid har spenderats med umgänge. Först fick vi fantastiska veckor med Familjen Olsson. Sune och Gittan som vi bara träffat som hastigast i sommar, fick vi mera tid att lära känna. Enkla, härliga människor som kom till Thailand för första gången och som utforskade ”vår” älskade ö med stor öppenhet och nyfikenhet.

Samtidigt kom den härliga samlingen av människor från Stockholm, Karlstad och Strängnäs. Vi fick några riktigt mysiga dagar och kvällar tillsammans. Uppesittarkvällen och bar  stängningen är minnesvärda stunder. Men vi minns även med värme de mer eller mindre djupa samtal vi fick ihop.




Julafton är även den ett starkt minne. Då kom Klas och Helena fram till oss och slog sig ner. Det var början till 11 dagars umgänge. Klas, rolig och rapp, Helena med otrolig glimt i ögat och båda, gillade liksom vi att hitta på saker. Stina och Filippa trivdes otroligt bra ihop.




Vid Nyårsafton kom vi av en slump att sitta vid samma bord som Lelle och Mona. Även här knöts nya band. Lelle är en social glad prick, rapp i replikerna. Den människotypen brukar Niklas speciellt dra sig till, undra varför…Mona är lugn och trygg. Vi har spelat volleyboll, ätit ihop, åkt till Phi-Phi, gått på spa, slöat i hyddorna och mycket mera.







Så dök Lotta och Janne upp. En sen kväll när vi som vanligt bara skulle säga god natt till våra vänner i baren så satt de bara där. Vi började prata och på den vägen fortsatte det. De bjöd med oss på middag och vi kände genast – WE LIKE!





Alla spel, kortlekar och en hel del böcker ligger orörda, men i minnet finns det fullt av härliga upplevelser, samtal och skratt. Tack alla ni som förgyllt vår första tid här på ön.

Vardagslunk på ön

5/1 2009

"Det är måndag morgon, mitt huvud känns så tungt..." börjar en känd låt.

Inte här inte ! På Lanta är det en underbar morgon,vädret har vänt. Klockan är omkring 07.00. Solen skiner som aldrig förr, fåglarna kvittar och poolen hägrar. Under ett par dagar har det varit något sämre väder här. Med det menas molningt men fortfarande varmt och skönt. Ibland kommer en regnskur, modell heavy rain... det öser ner under en timme eller två. Då är det omöjligt att gå ut, om man inte vill bli fullkomligt genomblöt. Men nu är det som sagt på topp. Upp och hoppa, in i Koh Lanta kostymen (shorts och t-shirt). Börjar dagen med en lång frukost. Sitter i två timmar och ömsom äter och ömsom pratar med andra gäster. Nu har vi varit en tid på resorten så man börjar ju känna de flesta.

Efter frukosten masar vi oss ner till en av de tre hyddorna som ligger direkt vid stranden. Här avnjuts förmiddan med lek och mys med familjen. Stina har hunnit landa och blivit riktigt harmonisk. Hon badar, läser långa stunder och har det allmänt bra. Victor har hamnat i paradiset. Tänk att slippa alla tjocka kläder, mössor och allt annat som hör vintern till. Här gäller sommarklädsel; solskyddströja och "flameshuva" som solskydd. Avnjuter lunchen på hotellet. Idag är det första dagen som vi äter lunch utan sällskap. Känns jättekonstigt men ändock småmysigt.





Strax efter lunch beger sig Stina iväg på massage och mamma Annette ger sig iväg på spa. Jag och Victor får en mysig eftermiddag tillsammans med lek och mys. Framåt 17 tiden drar det äntligen ihop sig till den traditionella volleyn igen. Folk kommer släntrande från olika håll och kanter. Matcherna har nu blivit en internationell angelägenhet. Här finns folk från en rad olika länder, bland annat Norge, Sverige, Finland, Spanien och Italien. Stämningen är allt som oftat på topp. Kan det bero på att Brander oftat ser till att hamna på det vinnande laget???




Middagen, som oftat äts vid 19 - 20 tiden, avnjuts denna kväll med ett jättetrevligt par som vi träffat här på resorten. Janne, Lotta och deras gulliga barn Mikaela och Johan bor här medans deras hus här på ön färdigställs. Vi tar tuk-tuk upp till en fantastiskt matställe i Saladan som heter Pa-Pa. Här bjuds på färsk makrill och bakad potatis med massor av tillbehör. Underbart gott. Åk hit om ni har vägarna förbi...

Hemma vid 22 tiden. precis som traditionen bjuder gör vi ett svep i baren, sen är det go natt.

Niklas

PS Ser på Wennebros inlägg att jag och Mr Wennebro och jag har stora likheter i dagar som dessa. Patrik samlar på sixpacks på magen, medan jag samlar på sixpacks i magen. Undrar om det blir någon skillnad??

Simma med hajar...

4/1 2009 Söndag

Tidig morgon på Phi-Phi. Klockan ställd på allt för tidig stund. (Den som myntade uttrycket "morgonstund har guld i ...", borde straffas...). Nåväl, inget ont som för något gott med sig. Idag är det dags att bege sig ut på hajjakt (och jag menar inte Micke här, återkommer snart till dig!).Idag har vi har hyrt en egen longtail båt som ska ta oss ut på olika ställen på Phi-Phi don/lei. Dagens första mål är Maya beach, stranden där filmen "the beach" spelades in. Vackert med fina dykvatten. Roligt att ha sett men på tok för mycket folk för att få den rätta stämningen. Stannade och snorklade omkring en halvtimme, sen blev rastlösheten för stor och det blev dags att lätta ankar och bege sig mot nya mål.



Nya strandhugg. Bland annat åkte vi in i en underbar lagun. Så djupt, klargrönt vatten och en underbar strand. Till och med Annette badade.





Nya härliga dyk/snorkling bland fiskar av alla sorter och kulörer. Vi hade med oss bröd och bananer som vi matade fiskarna med, detta gav oss möjlighet att komma helt nära fiskarna. Underbart ! Sista stoppet för dagen blev på shark point. Har ska tydligen finnas hajar. Hoppade i och letade länge efter hajrackarn, men inget resultat. Var på väg att ge upp när longtail föraren hoppade i och tog oss med på en simfärd (fasiken va duktig dom är på att simma).




Efter en kort stund kom belöningen. Under mig kom en haj glidande i elegant och respektingivande stil. Rätt stor pjäs, uppskattningsvis ca 1,5 meter och en vikt på ca 40-50 kg. Otroligt häftig känsla. Ville så gärna dela med mig av upplevelsen så jag gick upp till ytan och ropade på de andra som var en bit bort. När jag kom ner under ytan igen hade hajen lessnat och gled sakta ifrån mig och sen var det slut på showen. Jag kan lova att det var en adrenalinkick att simma nån meter ifrån hajen. Kort därefter fick jag syn på en till, men den här gången en liten rackare. Kort härefter var dagens aventyr slut. Upp i båten, in mot land.

Efter en snabb lunch med gänget var det dags för hemfärd till Lanta igen. Dags att ta farväl av våra nyfunna vänner, familjen Bäckström, som stannar på Phi-Phi en tid. Tack för en underbar tid och på återseende.

Efter en timmes båtfärd var vi åter på vår kära ö. Det var flera av oss som var lite trötta..)



Det kändes som att komma hem. Möttes direkt av Blah som redan innan vi hunnit säga vad vi ville, la nyckeln till vårt "hem" i handen och sa "Welcome back". Stranden var full av "gamla" bekanta. En stilla kväll på resorten följdes av en tidig kväll. Ljuset i rum 201 slocknade tidigt, ca 22.00.

Nu till den stora hajjakten... Ser att stora stygga hajen, herr Olsson kommit in i matchen, välkommen. Visste inte att du var så "haj" på datorer att du lyckats få till en egen kommentar. Jag antar att Anna hjälpt dig...

Låt mig börja med att ge dig rätt. Visst gled du in helt obemärkt. Inte konstigt med tanke på ditt bleka spel... Tänker närmast på när Pho och Ni-Jang läxade upp, eller rättare sagt förnedrade dig/oss med 21-7 (tror jag). :-))

Vad gäller min inställning till er från "andra sidan staketet" är det en ren klassfråga. Varför ska jag, Niklas Brander en enkel arbetargrabb lära upp er överklasslynglar i den ädla konsten att få bollfan över nät ? Nä herr Olsson, håll dig du på dina fina hotell och deras fina jul och nyårsfirande, med allsång, lekar och gud vet vad. Vem vet, kanske du och finnarna har något släktband ändå. Ni blev ju båda förnedrade i volleybollen... :-))

Pernilla, schyst mage. Nu börjar det närma sig. Vi följer spänt utvecklingen via er blogg.

Take care.

Niklas & Annette