Vaknar till en ny underbar dag. Fortfarande klingar optikerns ord i mina öron. You are a good looking man mr Nicholas. Även om optikern visat stor portion av gott omdöme känns allt inte superbra en dag som denna. Idag är det sista dagen på Lanta för våra nyfunna vänner, Johan, Kylle och barnen Ebba och Loppan Callin. Enda lilla glädjeämnet en dag som denna är att jag kommer att bli ny tupp i hönsgården. Johan och Kylle är fram till idag de som varit längst på Noble House. Nu när familjen Callin åker hem övertar ”the good looking man” denna titel. Men detta är faktiskt en liten tröst då vi haft så förbaskat roligt tillsammans med Callins under snart två månader. Tack för tiden vi haft tillsammans Johan och Kylle och på återseende.
Dagen börjar annars som vanligt med den klassiska kostympåklädning bestående av en par äkta Billabongkopior till shorts och en ursnygg 100 baths tröja. Victor får en blöja och ett par schysta shorts. Därefter frukost med prat hit, prat dit med alla människor i restaurangen. Frukosten avbyts snart därefter och det är dags att börja jaga alla charterjävlar (Ljungdahls med flera fattar vad jag menar) som återigen har börjat ta sig friheter på vår resort. Ett slag som är omöjligt att vinna (kanske blivande major Olsson för en gångs skull kan komma med några strategiska genidrag) då dessa charterjävlar poppar upp likt ogräs poppar upp ur brollan Ödmarks trädgårdsland, och det är inte lite det… (Där fick du brollan)
Resten av dagen glider jag majestätiskt omkring i poolområdet och i havsbandet . Man har ju ett rykte att tänka på.
Kvällen startar med en picknick på stranden med familjen Callin. Koh Lantas fantastiska solnedgång avnjuts med ett glas rött vin och lite snacks. Pratar minnen och framtid med Johan och Kylle. Det finns en hel del att prata om då man kamperat ihop i nästan två månader.
Efter mörkrets inbrott är det dags för en snabb dusch för att sen samlas i restaurangen för avskeds middag. Kylle, det kommer att bli tomt här på Noble House när vi inte kommer att få njuta av ditt smittande skratt och dina glada tillrop. Johan jag kommer att sakna våra verbala brottningsmatcher som allt som oftast slutade på samma sätt som våra älskade barns kamp om vattenslangen vid poolen. En bild säger mer än tusen ord, så varsågod.
Tack Johan, Kylle, Ebba och Loppan för en underbar tid. Återigen, på återseende!
Till Micke ”biggles” Olsson, vill passa på att säga tack för ditt klarsynta inlägg från den 30 januari. Tänk att en luftens riddare kan vara så klarsynt. Jag tycker att din sammanfattning av mig som atlet är klockren. När jag ser mig själv på beachvolleyplanen tänker jag precis på dig på en fulländad kropp som graciöst svävar fram. Vad gäller min hoppserve så kan jag bara meddela dig att man även hånade Janne Boklöv för sin beryktade v-stil… Idag när jag går längs Klong Daos strand ser jag massor av barn som övar på ”the flying Brander serve”. Det känns stort att satt avtryck i sin samtid. Om du är intresserad kan du anmäla dig till DBSS, Degernäs Beachvolley serve school… Det kostar massor, men va fan du e ju snart vår nya ÖB….
1 kommentar:
Det är vanligt att man önskar att ens barn ska lyckas med det man inte lyckades med själv i livet. Niklas egna erfarenheter med vattenslang är höljda i dunkel men efter detta patetiska fotomontage (?) börjar man fundera så smått. Dock minns jag med all önskvärd tydlighet första mötet mellan Loppan och Viktor.... Loppan 14 månader lutar sig framåt, sträcker fram en böjd arm och med en välplanerad manöver med armbågen fäller ynglingen. Barnskriken från en liten pojke ekade sedan resten av dagen över poolen. Kärleken mellan de unga tu hade tagit sina första steg. Pusskalaset vid avskedet visade hur känslorna mellan det unga paret hade mognat i värmen. Hoppas de får ses snart igen.
Hälsningar från skåningarna i Fjollträsk
Skicka en kommentar