Återhämtning

Annandagen

26/12 ca 05.45.

Morgonen gryr, det är dagen efter… Victor bryr sig inte om det utan han vaknar till liv och kallar obarmhärtigt på min uppmärksamhet. Det är min tur att gå upp idag, Annette har än en gång vunnit dragkampen om att få sovmorgon. Känner en välbekant bismak av Mehkong i munnen. Fasiken, inser att jag mår risigt, riktigt risigt idag. Inte ens Lantas så pålitliga väder är med mig idag. Får en känsla av att även vädergudarna vill straffa mig för gårdagens barstängning. Det är varmt, det är kvavt det är ett allmänt dåligt väder att vara bakis i…

Nåväl, plikterna kallar, bra eller dåligt väder, det är inte läge att svikta nu. Får börja dagen med att byta en rejäl ”2:ans blöja” på Victor (för er som inte vet, är det en rejäl bajsblöja) vilket förstärker mitt redan dåliga allmäntillstånd. En dag som denna känns resortens beachhyddor som en lämplig tillflykt. Här tillbringar jag och Victor morgonen. Framåt 7-tiden masar vi oss upp mot frukosten. Personalen möter mig med blickar som inte är svåra att (miss)tolka. Är det förakt eller medlidande i deras ögon? jag väljer det sistnämnda. Mitt eget välbefinnande tar dock fart allt eftersom mina dryckesbröder och systrar efterhand släntrar in. Först ut är Mimmi som är lika oförskämt fräsch och trevlig som vanligt, även om hennes kroppshållning skvallar om annat. Janne glider in och även han ser ut att ha överlevt gårdagen. En efter en ansluter gänget till fruksoten. Sist ut är Fredrik som av någon anledning får applåder av frukostgästerna. Undrar varför ?

Förmiddan skrider framåt och vid lunchtid är det dags att ta farväl av våra nyfunna vänner. Janne med sina pojkar Fredrik och Ludvig. Fredrik och Mimmi med barnen Sebastian och Magdalena. Mikael och Kicki med barnen Lotta, Sussi och Kattis. (Hoppas alla namn blev rätt, som ni vet kan Mehkong ha en "obra" inverkan på minnet, synen och förståndet).

Stort tack kära vänner för att vi fick lära känna er. Nu får vi se till att det blir en träff framöver. Det finns många barer i Svedala som vi kan stänga.

Resten av dagen flöt på i bakfyllans tecken. Inga stora utsvävningar, utan ett stilla liv vid poolen. Framåt eftermiddan blev det den traditionella middan med Olssons. Vid den här tidpunkten var vi alla åter på banan och det var dags för god mat och dryck på Diamond Sand resort som ligger längs Klong Daos vackra strand.

Ser till min glädje att inlägg och kommentarer hemifrån har strömmat in. Kul att höra av Pernilla i Portland. Ja, som du vet törs bara Micke gå på mindre män. War som bartendern heter är ca 1,6 meter över havsytan och väger strax över 30 kg, klart Micke vågade...

Vad gäller Den gode Urbans råd om att andas på Victor blir jag förvånad. Trodde du brydde dig om lille V. Om jag skulle andas på honom så skulle inte bara myggen dö ut...Victor skulle förmodligen få tredje gradens brännskador. Och du brollan, vad gäller rehabiliteringen av mig är det lugnt. Jag ska gå med i IOGT så snart jag kan, vill och har lust. Ps: Brollan-Ni kan låna vår plastgran, den står i en låda i ladugården och glöm inte bort "gröna sidan upp".

Niklas

PS: Niklas mail är fortfarande ur funktion. SMS till båda våra telefoner eller tidigare lämnat Thaitelefonnummer fungerar fint.